Olivia

himmelen spricker upp. jag bryter ihop. marken omfamnar mina tårar nu. och asfalten är lika hård och varm. warm. mina fötter fräter. utan min hand i din. din i min. men det skuggas ut med hösten och lämnar kvar något som aldrig verkar vara mer än sår något som aldrig kommer placeras. något som någon aldrig förstog.
Jag drar med fingrarna i gruset som om något var glömt. allting finns kvar. allt. En lösning. en utväg. lite tid. ett svar.
Det är salt i vinden. och vintern är nog kall men det spelar ingen roll. jag vill söka och finna. men jag bara fölorar och försvinner. Vad känner man nu? vad känner du? vad känner jag?
Vindarna blåser från samma håll. från samma eviga nord. graderna sjunker till under noll. jag saknar varma ord. behöver. mitt liv fryser till något obestämt. något svårt och kallt och grått. vänd dig inte bort. det är lika bra jag öppnar. viskar, med gråten i halsen antagligen, jag förlorar allt ändå. vänd dig inte om. jag vet att du inte gör det. jag vet. jag förstår.