bara min älskade väntar.

nu sitter jag här, med turban om huvudet, pratar med amanda från borås, lyssnar på melanie som vanligt och väntar in det som alltid brukar komma så här dags om dagen. Klockan är 22:47 och ensamheten har kladdat ner hela min själ inatt igen.
Viktor är för fin. och han har en rolig sång, skriven till mig såklart! jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när munspelet spelade sin del.
jag vet aldrig om jag ska skratta eller gråta och ikväll när jag stod i duschen var jag livrädd och jag grät och skrek och grät och skrek. Aldrig har jag kännt mig så instängd, utpekad, utan hopp och lurad som då, förrutom en gång innan och det var den mardrömmen som ville göra sig ihåg kommen av alla mina sinnesförmågor. 
gode gud, nu måste jag våga mig upp härifrån. jag är så sjukt hungrig men det är skit samma.
Godnatt.
jag väntar fortfarande på tecken på liv? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback