så lång väg kvar att gå.

Jag tänkte på en sak för några sekunder sen, och nu tänker jag det igen. Ni får gärna skriva till mig här, kommentera vad jag skriver, reflektera. visa att ni lever så att säga, om ni gör det? det kanske inte är någon som läser här men enligt statistiken så ska det ju tydligen vara det.
Det kanske bara är bloggcrew som vill vara lite snälla mot mig, visa att dom lever. ge mig lite statistik

nu tog sången slut, och den som var så vacker och det var lynn som sjöng den, och den hette Just tell me. nu kommer the dance, lynn igen.
Hennes röst kanske inte är den bästa, men jag gillar soundet liksom. http://myspace.com/jolinde
du kan ju gå in och kolla om jag har rätt, känna in din egen åsikt.
Are you asking me to dance? Ah, jag tror inte det va, jag är så sjukt ensam ikväll. vet egentligen inte vad som håller på och händer med mig, allas ord fyller mina vener och dom porlar rätt okej där, goda som onda. men jag menar, det är ju inte så att jag känner mig ens i närheten av fylld. Så sjukt tom. och jag vet att med tanke på att jag skrev att jag vill att ni ska kommentera vad jag skriver så kommer säkert en och annan vilja skriva "olivia ditt emo, skär du dig i armarna också eller lyssnar på green day?!" Nej, det gör jag inte. men det vet ni nog och antagligen så kommer ingen att kommentera detta inlägg heller. det är bara som jag drömmer.
ush vad jag drömmer. way too much.
som om jag skulle få ett återställt liv.
som om jag någonsinn skulle bli vacker.
som om.
som om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback