Olivia

jag vill så gärna säga "åh, jag mår så bra".
jag kan inte för åh, jag mår verkligen inte bra alls. jag åker till uppsala om 45 minuter.
först till resecentrum då såklart men sedan vid 12 så åker jag.

det är så tungt, det är det verkligen för mina tårar bara rinner, PRECIS HELA TIDEN ner för mina kinder, även om jag själv inte tycker att jag gråter så gråter mitt inre och det spricker ut i ögonen på mig och jag kan inte hindra det.

jag har alldeles för mycket packning också, kommer aldrig att orka.
allt jag behöver är en kram eller två.
någon som kommer och bryr sig om?


för tillfället, det känns som att antony har frälst mig.
"hope there's someone who take care of me
when i die
where will i go?"  - jag vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen. hans texter, hans röst, den han är, hur hans musik lever inuti mig.
det kanske inte låter normalt för någon av er som läser det här. men det är så. jag älskar allting med antony och musiken har frambringar.

vem som helst får MER än gärna dyka upp efter skolan hemma hos mig i uppsala, jag behöver uppmuntran vilket ni, mina vänner, ger mig bäst av alla.

nu orkar jag inte mer,
kan inte skriva.
åh.
jag orkar inte
jag orkar inte
jag orkar ingenting.