Olivia

Tack för att ni finns.
Jag skulle inte klara det utan er.

Jag är dålig på att berätta om vad som händer i mitt liv.
Varför jag är som jag är. Det är som att jag aldrig ger er en chans att finnas där. Det finns så mycket som är sönder. Jag är så rädd att vara i vägen. Orkar inte ta risken att berätta. Det är inte konstigt att man kan tro att jag är okej. Bakom leendets fasad. Jag förstår inte varför jag ska ha så svårt för att be om hjälp. Jag kan bara skylla på att de jag litat på alltid försvunnit. De jag berättat för smitit undan. Jag vet inte, kanske gör jag det på fel sätt? Kanske ska man klara saker själv? Jag vet inte.

Men ni som finns där. Mina underbara, älskade vänner. Jag berättar inte allt, men ni värmer mig. Jag är så förbannat lyckligt lottad. Jag vet inte hur jag ska tacka er nog.

Jag älskar er.