sitter på tåget och skriver

så allt kan liksom ha en så plötslig vändning.
ena dagen vet man inte
andra dagen vet man.


inte det att man lär sig, snarare blir given insikt
kroppen lär sig själv.

hjärnan lär sig själv, vi behöver inte andra
bara du och jag
när man inser att det är förakt de hyser
att vi behöver bli givna förståelse
det blir ganska ensamt då man bara är två med samma hjärna
hjärta.
som brinner


för varandra, den tredje och framtiden med denne.


inte det att man lär sig, snarare blir given insikt
om vad det är att leva i fara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback